and go to "Manage Layout" from the Blogger Dashboard??3. Click on the "Edit HTML" tab.??4. Delete the code already in the "Edit Template" box and paste the new code in.??5. Click "S BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS ?

fredag 30 september 2011

Bokrecension; Begravningar är farliga. c:

Begravningar är farliga (org. After the funeral)

Agatha Christie


”Men visst blev han väll mördad?”
Boken tar sin fart efter en begravning. Begravningen av Richard Abernethie, en gammal herre som blivit rik på Corals liktornsplåster. På begravningen befinner sig både barnbarn och brorsbarn till den avlidne, bland dem Cora. Det är hon som efter begravningen, middag och uppläsning av testamente lägger huvudet på sned och yttrar de där orden. Cora har ända sen barnsben varit lite egen av sig men har en vana att ibland dyka rätt på sanningen. Orden fastnar hos en gammal familje-vän och när sen den ena underliga händelsen efter den andra dyker upp bestämmer han sig för att kontakta en gammal vän..
I boken får vi följa den lilla belgaren med sin mustasch och ytterst skarpa hjärna, monsieur Hercule Poirot. Men han står inför ett knepigt fall med en hel släkt att jobba med där det inte är ont om motiv. Boken utspelar sig i södra Storbritannien.
Boken utkom 1953 och språket är lite gammaldags, men kanske inte så mycket som det kunde ha varit.
”… Efter den utsökta kycklingsoppan och rikligt med kallt uppskuret kött, beledsagat av en förträfflig Chablis, lättade begravningsstämmningen. Ingen av släkten hade egentligen känt någon djupare sorg över Richard Abernethies död, eftersom ingen av dem hade stått honom nära. Deras uppförande hade varit fullt passande och dämpat (med undantag av den ohämmade Cora som alldeles uppenbart hade mycket trevligt) men nu tyckte de att de hade gjort sin plikt och kunde börja samtal i normal ton. …”
Okej, jag menar, ingen säger ”beledsagat” längre. Tror inte att jag någonsin hört ordet förrän jag läste boken. Och orden ”förträffligt” och ”rikligt” är ju det inte så vanligt att man använder idag, eller? Men, ja, alla är väldigt artiga hela tiden, alla vet sin plats och vet hur dom kan och inte kan säga till den och den personen. Och språket känns liksom… gammalt. Svårt att sätta fingret på vad exakt det är som skapar den känslan.
Man märker att det utspelar sig en bit tillbaka i tiden på typ; inredning, teknik, folks sätt att se på brott och annat, hur man levde över huvud taget – att de rika har tjänstefolk osv.
Personligen tycker jag att allting är väldigt väl beskrivet. Det är sjukt irriterad när det inte finns tillräckligt bra miljö- och personbeskrivningar. Kanske har man oftast en bild i huvudet när man skriver? Det är viktigt att man skriver ner det också, för läsaren vet ju inte hur författaren tänkt när den skrev boken. I alla fall så ser man aldrig skuggan av något sånt här.
Persongalleriet är väldigt intressant och underhållande. Till exempel Timothy, Richards enda bror i livet, som knappt gör någonting och jämt beklagar sig över sin egen hälsa, men som det egentligen inte verkar vara något större fel på. Susan, en intelligent, skarp kvinna som vet vad hon vill ha, men som gift sig med en intetsägande man, till allas förfäran. Cora, den fjolliga, barnsliga lilla konstnären som alltid har varit lite speciell. Det finns 5-10 stycken till i släkten, men jag ska väll inte gå igenom alla. Som sagt gillar jag persongalleriet skarpt, det är ju faktiskt personerna som gör den här berättelsen riktigt underhållande. Jag menar, ta en hop helt och hållet intetsägande personer och försök använda dem till att skapa en intressant historia. Det går ju inte. Karaktärerna är enligt mej en av de två absolut viktigaste delarna till en riktigt bra bok (karaktärerna och handlingen).
Gift används ofta i Agathas böcker, och den här är inget undantag. Hon kunde mycket som sådant eftersom hon har jobbat på sjukhus under flera perioder.
Begravningar är farliga är väldigt bra, rekommenderas. Särskilt det mycket överraskande slutet lyfter boken. Tack för mej. c:

onsdag 28 september 2011

Agatha Christie Quotes O3O

Ett par citat från Agatha Christie:


"An archaeologist is the best husband a woman can have. The older she gets the more interested he is in her. "
~ "En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir ju mer intresserad blir han av henne. "


((*Skratt*))


"Dogs are wise. They crawl away into a quiet corner and lick their wounds and do not rejoin the world until they are whole once more. "
~ "Hundar är visa. De kryper iväg till ett tyst hörn och slickar sina sår och återförenas inte med världen förän de är hela igen. "


"It is ridiculous to set a detective story in New York City. New York City is itself a detective story. "
~ "Det är löjligt att låta en detektivhistoria utspela sig i New York City. New York City är ett mysterium i sej självt. "


"It is a curious thought, but it is only when you see people looking ridiculous that you realize just how much you love them. "
~ "Det är en underlig tanke, men det är bara när du ser personer se löjliga ut som du förstår hur mycket du älskar dem. "


((♥))


"The best time to plan a book is while you're doing the dishes. "~ "Den bästa tiden att planera en bok är när du diskar. "


"The happy people are failures because they are on such good terms with themselves they don't give a damn. "~ "Lyckligt folk är misslyckade, för de är på så god fot till sej själva att de inte ger ett skit. "




Smart tjej. -____O Skriver inte några fler senare om jag hinner, det här är ju skitbra. 83

BYE!


Källa:

tisdag 27 september 2011

Phew. o-o

Läste ut "Begravningar är farliga" för ett par tre dar sen. *yeeeeeeeeeeeeeaaaaayh* Eller? o-o Ehem.
Så, snart så kommer det en bokrecension. ^o^ Bara den lilla detaljen att jag ska skriva den först...... -__O Så. Men nån gång under veckan måste jag bli klar, deadline är på fredag, oh mai gash! :l
Ja. Men du har väll tittat på allt annat jag lagt upp? o__O Annars blir jag ledsen.. :c Så, gå gå, gå och gör det nu........ NU!....


.... Varför är du fortfarande kvar här? *_*




Förlåt för flumm-inlägg. XD Håll ukik efter bokrecension bara, var väll det jag skulle säga egentligen. e_e

BYE!

lördag 24 september 2011

Släktträd

Ohijo. ^-^ Läste på lite om Agatha Christies släkt, hitta en del intressanta saker. Däremot svårt att få reda på namn och levnadstid, men till slut hitta jag iallafall nån vettig information. Så skissade ett litet släktträd (kl. 11 inatt!?). Här är det (förlåt för slarvig bild):


















Och, än en gång, så är bilden ganska lite. Klicka på den för större bild.


Källa:

fredag 23 september 2011

Kartor. ^-^

Ta-daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. c: Här är mina kartor, wiii. ^-^ Snacka om jobb, har suttit med PP, sumo paint och google maps ett bra tag. o-o Men här är då resultatet. Alltså.
Kartor över vart Agatha Christie föddes och dog, och över vart hennes böcker utspelar sig. (: Enjoy!

-----------------------------------------------------------------------------------------

OBS!! Hela kartorna gick inte att lägga in i stor storlek utan att de blev, typ, "avskurna", så jag lägger in småvarianter här och så är det bara att klicka på dem för att se bilden stor. (((((((Det är två bilder)))))


OBS 2!! Även när de är "stora" så är det väldigt svårt att se vad det står på själva kartorna. För att zooma in, håll in CTRL-knappen på ditt tangentbord och tryck sen på +-knappen. (Finns till höger om den högra siffer-satsen.) (Gör likadant men tryck på - istället för att zooma ut igen.)






Gjort i: http://sumopaint.com/app/ & PowerPoint

torsdag 22 september 2011

Biografi Dame Agatha Christie


DAME AGATHA CHRISTIE


Agatha Mary Clarissa Miller föddes den 15 september 1890 i Torquay, Devon. Hon var den yngsta i en syskonskara på tre. Hon hade en 11 år äldre syster, Madge, och en 10 år äldre bror, Monty, som hon beskrev som en älskvärd spillevink till bror. Fadern, Frederick Alvah Miller var amerikan och modern, Clara Boehmer, var brittisk, men Agatha växte upp i England och brydde sig aldrig om att skaffa Amerikanskt medborgarskap.
Hon lärde sig själv att läsa vid fem års ålder, hennes far lärde henne matematik med hjälp av problemlösning och familjen spelade ofta frågespel, vilket ju såklart måste ha varit lärorikt. Resten av sin utbildning fick Agatha huvudsakligen genom hemundervisning. Själv beskriver hon sin barndom som väldigt glad och lycklig. Hon tog danslektioner, vilket hon inte tyckte om men att spela piano tyckte hon mycket om. Hon ska ha haft stor talang för det också, men hennes blyghet (ett arv från sin mor) fick henne att inte göra mycket med det.

Vid en så tidig ålder som elva år så fick Agatha vara med om ett dödsfall i familjen, hennes pappa gick bort. Det måste varit svårt, hur omskakande måste det inte varit för en elvaårig liten flicka? Tja, det förde henne närmare sin mamma. Clara blev rastlös och började resa mycket. Ibland tog hon med sig Agatha.

Under första världskriget jobbade Agatha på ett apotek och senare ett sjukhus, vilket gav henne stora kunskaper om olika gifter. Hon tyckte mycket om det yrket och kallade det ”ett av de mest givande yrken någon kan ha”.
År 1912 träffade Agatha överste löjtnant Archibald Christie, sin framtida make. De gifte sig redan två år senare, julafton 1914. Archibald var tvungen att gå ut i kriget inte långt därefter. Paret fick en dotter, Rosalind Christie (senare Hicks) år 1919.

Redan som liten så hade Agatha roat sig själv med att hitta på historier, låtsasvänner och ”egna världar”, så sådan låg ju nog rätt naturligt för henne.  Hennes karriär fick sin början i och med ”En dos stryknin”, som publicerades 1920, en tid efter att den var färdigskriven. Den blev ingen succé men fick ändå rätt bra kritik och räckte för ett ordentligt avstamp. Boken introducerade Hercule Poirot, hennes mest kända karaktär och där visade hon prov på sina stora kunskaper om gift. Boken skrev hon som ett svar på en utmaning från Madge - ”skriv en kriminalhistoria som är olöslig”.

År 1926, samma år som ”Dolken från Tunis” publicerades, kraschade Agathas liv rätt rejält. Hennes mor gick bort och Archibald bad om skilsmässa, han hade blivit kär i en annan kvinna. Agatha försvann från hemmet och lämnade bara efter sig ett brev där det stod att hon skulle till Yorkshire. Panik utbröt. Man började söka efter henne, hennes bil hittades övergiven. Först 11 dagar senare hittades Agatha, inskriven under falskt namn på Swan Hydropathic Hotel i Harrogate. Själv påstod hon att hon drabbats av minnes förlust. De flesta trodde att hon fått ett nervöst sammanbrott på grund av moderns död och skilsmässan. Men det gick andra rykten, som att hon skulle ha försvunnit för att få polisen att tro att Archibald hade mördat henne, eller i alla fall ställa honom i dålig dager. En del trodde att det var ett trick för att få publicitet. Dock är hennes försvinnande än i dag något av ett mysterium.

Långsamt återgick hennes liv till det normala, hon fortsatte och skriva och så. År 1930 under en resa till Bagdad träffade Agatha Max Mallowan. Max visade henne landet, tog med henne till öknen. Efter en tid så fick Agatha bud om att hennes dotter Rosalind var svårt sjuk. Man kan ju tänka sig att förlora sin dotter var det absolut sista hon ville, så hon skyndade sig att ta sig hem. Max hjälpte Agatha, som hade fått en smärre skada under resan. Allt gick bra och väl hemma friade Max till Agatha. De var lyckligt gifta i 46 år, Agatha var ofta med Max på hans resor och assisterade honom. Hon fortsatte att skriva, både hemma och under resorna. År 1939 publicerades en av hennes absolut största succéer, ”Tio små negerpojkar”. Hon jobbade en tid på ett sjukhus och fick ett barnbarn, Mathew, år 1943.

Paret hade två hus, Greenway Estate i Devonshire och Winterbrook House nära Oxford. Den sista tiden bodde de mest i det sistnämnda, vilket nu tas om hand av National Trust (en typ av förening som tar hand om ställen som är viktig historia i Storbritannien). Däremot så hände det rätt ofta att Agatha bodde på Abney Hall i Cheshire, ett ställe som ägdes av hennes svåger James Watts. Hon skrev två verk som var baserade på Abney Hall, en kortare historia, ”The Adventure of the Christmas Pudding”, och boken ”Begravningar är farliga”.
År 1957 blev hon ordförande för ”The Detection Club”, en grupp för stora brittiska mysterieförfattare. Max blev adlad år 1968 vilket gav honom och hans hustru titlarna Sir Max respektive Lady Mallowan. 1971 tilldelades Agatha titeln Dame.


Källor:


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


.... Här är den..... Min biografi! *o* Kan hända att det blir några små ändringar om jag ser något, men det här är annars ganska slutgiltigt. Läs och kritisera gärna, danke danke (i en kommentar). ^-^

tisdag 6 september 2011

Comming up..

Svenska-lektion = jobb med bloggen. Känns som jag börjar bli ganska klar med själva utseendet så har gått över till att leta fakta. Biografi comming up!
Faktiskt inte det enklaste att få rätsida på allt, till exempel så står det olika bud angående hennes första make. Eh. Källkritik.. Lid med mig. ^_^'' Förresten, kolla in det här! owo'
http://www.shockwave.com/gamelanding/agathadeathnile.jsp <----- Ett "Dead on the Nile"-spel. XD Benjamin från http://thebloggofagathachristie.blogspot.com/ tipsa, danke. ^-^


Nå, dags att börja skriva på ett utkast tror jag.
See yah!






EDIT: Söt bild på Agatha och hennes dotter Rosalind. ^-^ Cuute! 

























Källa: http://www25.brinkster.com/agathachristie/agatha_christies_biography.asp